"Handledning och strukturerade samtal som redskap för skolutveckling" - en studie om och hur en kommuns grundskolor arbetar med handledning samt hur skolledare ser på och talar om handledning respektive skolutveckling

Syfte: Syftet med denna studie har varit att undersöka om och i så fall hur grundskolor, här avgränsat till en kommun, arbetar med handledning som redskap att nå skolutveckling samt hur skolledare i denna kommun talar om och ser på handledning respektive skolutveckling. Syftet har preciserats med följande frågeställningar; Vilka förutsättningar finns för handledning på skolorna och vilka konsekvenser får det? Vilken är handledningens fokus, funktion och syfte enligt skolledarna? Har handledningen potential att leda till utveckling på individ-, grupp- och/eller skolnivå och i så fall på vilket sätt anser skolledarna? samt På vilket sätt ses handledning som redskap för skolutveckling enligt skolledarna? Teori: Denna studie är inspirerad av ett sociokulturellt perspektiv. Inom ett sociokulturellt perspektiv ses språk som handling och mänsklig kunskap är i huvudsak diskursiv, det vill säga språklig. Språket och kommunikationens roll betonas vid mänsklig utveckling inom detta perspektiv och språket ses som handledningens centrala redskap. Diskurser om handledning, och dess möjlighet att vara redskap för skolutveckling, studeras i denna studie. Studien utgår även från systemteori. Skolan ses här som ett system och systemets delar, människorna, påverkar varandra ömsesidigt. Det är intressant att i ljuset av systemteori fundera på rollen som specialpedagog i systemet skolan. I denna studie är skolledarens roll särskilt intressant då vi frågar oss vilka förutsättningar och konsekvenser skolledares synsätt och diskurs påverkar en skolas möjlighet till handledning och skolutveckling inom specialpedagogiska frågor. Då denna studie ses ur ett specialpedagogiskt perspektiv är målet med skolutvecklingen ”en skola för alla”. Metod: Denna studie är en kvalitativ studie som genomförts med den kvalitativa metoden halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna har genomförts med 10 skolledare, och 10 F-5- skolor från en kommun är representerade. Undersökningsgruppen är ett representativt urval och populationen består av 10 rektorer. Intervjuerna har transkriberats och därefter analyserats med fokus på hur man talar om handledning och skolutveckling, det vill säga inspirerad av diskursanalys. Mönster, vaghet och variationer i rektorernas utsagor har studerats samt om ny kunskap konstruerats under intervjuerna. Resultat: Handledningsbegreppet behöver definieras för att kunna användas. 6 av 10 rektorer uttrycker att de arbetar med handledning. Övriga 4 rektorer vill arbeta med handledning och jobbar på förutsättningarna för att kunna införa handledning i verksamheten, som exempelvis införandet av en lärande organisation samt pedagogernas uppdragsmedvetenhet. Dessutom krävs ett tydliggörande av professionen både för pedagoger och specialpedagoger inte minst med ett systemteoretiskt sätt att tänka. 7 av 10 skolledare ser handledning som redskap eller verktyg till förändring och utveckling. Lika många ser att handledning kan leda till skolutveckling. Samtal kring handledning som preventiv verksamhet kommer upp som ”ny” kunskap under intervjuerna samt hur lärande samtal kan användas för att utveckla skolan